20 March 2009

Ny hemsida

Nu finns jag här:

philipwildenstam.se

Och här:

philipwildenstam.com

Det är egentligen exakt samma hemsida. Tror du att du kan lära dig åtminstone ena adressen?

Fint.

Inga kommentarer »

29 February 2008

Mannen i den svarta hatten (ett år senare)

Jag såg mig själv i henne. Jag såg mina brister i hennes svagheter. Jag väcktes till liv av hennes leende och dog den dag hon slutade le. Och ur hennes rädsla för livet väcktes den flykt som präglat mitt liv. Förföljd av meddelanden klottrade på smutsiga lappar kunde jag inte vända mig om. Vi ska alla en dag dö. Vi ska alla en dag resa oss och skrika mot en nattsvart himmel. Att få svar får inte vara det självuppfyllande ändamålet. I skärvan och spillran finns historier som lockar mer än det polerat perfekta. Ibland ligger jag på mage. Ibland på rygg. Ibland ligger jag bara. Jag är en sexuell varelse i en värld som blivit så översexuell att det asexuella chockerar mer. Mellan gator och gränder rusar djungeltrummornas budskap framåt med en fart som slår ner den som står med ryggen mot. Min rygg bär märken från tiden före korset. Jag går till sängs varje kväll. Jag vaknar varje natt. I sömnen finns ingen ondska och inget mörker. Svunna tider passerar och jag vaknar i mitt eget svett. Det är inte morgon. Inte riktigt natt. Inför mig har jag ingen likgiltighet. Jag älskar det liv jag kan få och tillber mina styrkor. Jag gick genom en drömvärld och kom staplande ut på andra sidan. Drömmar har en tendens att sväva långt från sanningen. Du är rädd. Du gör mig rädd. Det skulle ta slut. Jag visste det från början. Det var inte en kamp mot tiden. Det förblir en kamp mot osynliga spöken. En stad kan vara skitig eller ren eller något mitt emellan. Den här staden kan aldrig vara en stad för mig igen. Jag blomstrar här. Hjärnan sätts i bruk och nya höjder nås. Ledordet är Tillsammans. Spontana jam sessions bryter ut. I den svarta hatten är jag jazzgurun som aldrig blev. Jag vacklar och hoppas falla på rätt ställe. Flaskan rymmer inga svar. Flera flaskor rymmer dans och sång. Jag skrev en bok och fick tomma sidor tillbaka. Mitt nya testamente består av tjugoen apostlabrev. Där tar likheterna slut. Hon hade inte följt mig vidare. Mina ögon syns inte. Världen brinner. Lägg en hand mot värmen och känn huden bubbla. Stoppa ett mynt i inkastet och se kaninen skutta. Jag skulle aldrig fått med henne ut på en sommaräng. Vi skulle aldrig älskat under månens ljus. Allt skulle vara ordnat och välartat. Inget fick vara spontant. Allt var tvunget att vara fritt. Det var en omöjlig kontrast. Vi är slavar i ett galärskepp. När jag gastar det innefattar jag inte mig själv. Mina ben är kapade i knähöjd. Jag leder även när jag haltar. Mitt försprång är en uppförsbacke byggd åt andra och det här är inget värdigt farväl. Få kommer höra det. Nästa gång vi ses blir det i en annan kostym. Jag väntar i den dunkla glöden från annalkande gryningsljus. Möt mig där.

5 kommentarer »

11 February 2008

Ocensurerat i Gbg 080210

Den här bloggen lever inte. Det gör jag. Samma som förut, bara annorlunda.

Kram

1 kommentar »

14 October 2007

Knappast ordblind

För övrigt. Mitt nya jobb gör mig lycklig. Förbaskat roliga kollegor. Får fokusera på att vara copywriter. Slipper leka allt-i-allo. Utmanas. Kommer utvecklas. Vill klamra mig fast. Stanna kvar. Röja loss.

Kram

1 kommentar »

22 August 2007

Jag vet inte vad du hört

Förmodligen inte mycket alls, inte sant?

I alla fall. Alive and kickin’. I allra högsta grad. Så, varför slutade jag skriva här? Är jag tillbaka nu?

Det kom saker emellan. Kombinera det med allt större idétorka inför en blogg utan riktning eller mål. Bloggen kändes plötsligt ganska irrelevant. Jag ställde mig vid sidan av, begrundande och insåg att det mesta kanske inte är dynga, ändå högst oväsentligt. Jag vill skriva ord som betyder något. Ord som tar mig någonstans. Till exempel en bok på fyrtiosju sidor, som bara en väldigt speciell person får läsa.

Sedan finns ju jobbet. Från skogen till eget företag till hamnen och snart till älven. Det rör sig i rätt riktning. Nu blir det upp till bevis. Genom åren har jag klagat ganska friskt på min blivande arbetsplats. Snart sätter jag ner fötterna för att bli en del av något jag inte kan sätta fingret på. Det känns kul och utmanande. Faktiskt.

Nej, jag är inte tillbaka nu. Räkna inte med det inom en snar framtid. Nästa gång jag skriver privat vill jag ha just mening och substans. Precis det jag får av Sandra. Just det. Fråga gärna, jag tänker inte svara.

Kram

2 kommentarer »

05 April 2007

Alkohol går före vatten

Hjälp mig. Här står det stilla. Inte en lugn stund när det kommer till allt annat. Och när jag inte får en chans att ägna mig helt åt mig själv blir jag alltid grinig och kinkig. Ofelbart. Den vassa tungan blir vassare. Det redan bristande tålamodet brister snabbare.

Ja, ja.

Det har varit en härlig tid utanför allt vad arbete och plikter heter. I dagarna tre firade vi Dans återkomst. Och det har rullat vidare. Det känns som sommar igen, utan att jag menar väder eller vind. Tio månader om året går du i dina invanda fotspår, lever livet på rutin och undrar när nåt spännande ska hända. Sen kommer sommaren och du sparkar av dig dina innötta skor. Varje dag kan vara ett äventyr i miniatyrformat, trots att du är på samma plats som alltid. Det blir spring och upptåg, umgänge i kvadrat. Men vad händer när du försöker leva så och samtidigt släpar upp dig runt sjusnåret varje morgon?

Jag är trött. Trött i sinne och kropp.

Nöjesfabriken har för övrigt anammat en intressant policy. Försök inte beställa vatten. Där går du bet. Vatten är för folk som sitter hemma. Har du dansat i ett par timmar och svetten tränger fram? Släck törsten med en GT, för böveln.

Nå ja. Det var riktigt frustrerande. Det förstörde slutet på en riktigt rolig kväll. Men det har kommit en ursäkt. Alltid nåt.

Väntar in påskledigheten med Bob Dylans “Desolation Row”. Snart elva minuter närmare.

Snart blir jag lite för gammal. Har egentligen inte åldersnoja. Gillar bara inte att fylla år.

Finns mycket jag inte gillar. Kunder som inte vet sitt eget bästa, till exempel. Borde skriva en längre post om det. Frustrationen har varit på varningsnivå i över en vecka.

Den som lever får se.

Kram

12 kommentarer »

20 March 2007

Pojkarna är tillbaka i stan

Hans fula nuna dök upp på mobilskärmen i morse. Dan var redan i München. Landar i Sverige runt elva i dag. Stannar natten i Stockholm. I morgon blir det reunion. På torsdag fyller han tjugosex. Mer återförening. Jag tänker ta sovmorgon på fredag. Det här är för viktigt för att missa. Vik hädan, Karlstad. Pojkarna är tillbaka i stan.

Allt annat blir lite bagatellartad. För en stund.

Zamzon njöt i alla fall av all uppmärksamhet. Jag fick lägga mig klockan nio på söndagen. Efter krogen blev det ett antal promenader. Hans lilla mage mådde inte så bra av allt godis. Tjugo personer skämde bort honom. Så kan det gå.

Så, vilka vill med till Arena på torsdag? Kigge? Marcus? Ms Blom?

Vad pubertalt allt låter i dag.

Får väga upp det med allt arbete som faktiskt pågår just nu. Det rullar på. Tror jag. Varje månad är ju lite av en chansning. Projektanställning är inte en idealisk form. Det kliar efter mer trygghet. Och lite bättre betalt.

Gärna lite större utmaningar också.

Fast just nu får annat locka mer.

Vi ses i dimman.

Kram

5 kommentarer »

10 March 2007

Zamzon fyller fem, jag antar en orelaterad utmaning

Det är fantastiskt. För fem år sedan var jag en annan person som levde ett annat liv. Zamzon har fått vara med om en väldig resa. Och han har framförallt stått ut. Ovillkorlig kärlek. Två knasbollar emellan. I dag fyller han fem år. Grattis, gubben. Du är min beständiga punkt. All kärlek till dig.

Födelsedagsfrukost. Inget för känsliga magar. Och värre blir det. Om en halvtimme fylls lägenheten av folk som tänker skämma bort honom. Min uppgift blir att förhindra att han äter ihjäl sig. Till hans förtret.

Jag har varit sjuk. Är det egentligen fortfarande. Huvudvärken satte in för en vecka sedan. I onsdags kväll däckade jag. Tog mig till jobbet i torsdags. Fixade två timmar. Borde ta det lugnt i kväll. Borde. Precis. Men lite lugnare än normalt kommer det bli.

Jag återkommer, eftersom jag antar att du är sanslöst nyfiken på allt som rör min jycke.

Till en annan sak. Skärpet spänner åt oroväckande. Sedan några veckor är jag igång med promenaderna igen. På en ambitiös nivå. Vädret tillåter det. Men det har inte hjälpt. Nu får det vara nog. Extra insatser krävs.

Från och med i dag ska jag undvika allt som inte är mat. Inget godis. Ingen glass. Har köpt chips och cheese balls till gästerna i kväll. Jag får inte röra dem. Och så vidare. Glöm allt fikabröd på jobbet.  Så det så.

Alla detaljer är inte framarbetade än. Vilka undantag finns? Dessert på en fin middag? Jo, annat är oartigt. Dessert hemma hos päronen? Nej, nej. De klarar lite oartigt beteende.

Och hur länge? Ja du. Jag har ingen aning. Sommaren? Det känns som en bra början. Eller som ett hyfsat mål. Klarar jag inte knappa tre månader borde jag skämmas.

Så det så. Påminn mig.

Kram

2 kommentarer »

22 February 2007

Jag glömde visst nåt

Helt sanslöst. Var är skallen i dag? Plotten tjocknar och du kanske inte ens är med än.

Hello Baby! Hello Baby!

Den stora semlekampen 2007. Jag leder med en hårsmån. Ruskigt spännande nu. Du håller väl på undertecknad? Annars kan du dra.

När jag ändå är igång tänker jag tortera dig med två snarlika kreationer.

Flipper 1

Flipper 2

Vilken föredrar du? Eller vill du bara slå mig nu?

Kram

3 kommentarer »

22 February 2007

Bundna av närhet, separerade av verkligheten

Som bloggare har jag kommit till ett par insikter:

1. Konsekvens är inte min grej.

2. Det finns folk som läser bara för att hålla koll på mig, utan att egentligen vara intresserade av vad jag skriver.

3. Jag har sällan nåt att skriva om ens när jag skriver.

Som nu.

Dan ringde i går. Det har gått ett och ett halvt år. For real. Han kommer hem. Om du inte vet så är Dan snubben jag gick på lekis med. Vi var inte direkt vänner då. Kanske mer tvärtom. Men tjugo år är en lång tid att känna nån. Och tänk dig själv. De flesta du umgås med som barn finns i ditt liv av en anledning; Närhet. Du leker med grannen två hus ner. Du leker med dina föräldrars vänners ungar. Och så vidare. Ni är inte förenade av gemensamma intressen eller erfarenheter. I takt med tiden trillar de flesta bort längs vägen. Det sägs att folk förändras. Jag tror mer att de blir sig själva och att det separerar och förlöser. Bort med det onda, in med det goda. Bla bla. Jag har en vän kvar från mitt liv i bubblan. Landsflyktingen återvänder. Välkommen hem.

Av anledningen ovan har jag inte lust att gå på tioårsjubiléet av högstadieexamen. Vad är meningen med att se folk jag inte sett på tio år, när jag inte ville se dem ens för tio år sedan?

Och trehundranittiofem spänn för lite käk och en öl? Galet. Skruvat. Illa.

Det finns andra saker att se fram emot. Födelsedagsfester, spruckna sviter och fröken CC. Till exempel.

Jag lägger till en länk i dag. Inadvertently Productive. Läs från början. Jag har skrattat hela morgonen.

I dag borde du lyssna på hela albumet “I’m wide awake it’s morning” av Bright Eyes. Det gjorde jag i går kväll. För oräkneliga gången i ordningen. Det är ord som passar alla dagar. På nåt sätt.

Kram

2 kommentarer »